Låttexter

Åttahundra barn

läser i tidningen att åttahundra barn
i malmö saknar bostad i år
läser en lapp i trappen om att göra någonting åt
dom hemlösa och inbrotten på vinden som det står
nya lås föreslås

igår utanför konsum såg jag en bunden och en fri
en som sålde tidning, en som tiggde när jag gick förbi
på kvällen såg jag två personer skriva anarki
jag kunde gett signalement till polisen men lät bli
jag lät bli

samma morgon läser jag om dubbel beläggning
på alla härbärgen i stan och att läget är akut
och intill om en bit puts från en balkong
som fallit ner och tvingat polis och brandkår att rycka ut

brist på proportioner är malmös profil
ingenting är stort nog för vår syn
tvåhundra meter, åttahundra barn
turning torson vrider sig mot skyn

Arbetsplatser

någon ska på semester i morgon
han har köpt en cd med scorpions
han längtar redan dit
han har satt winds of change på repeat

arbetsplatser är fula
arbetare dumma i huvudet
uppgifterna meningslösa
du har bara dig själv
du har bara dig själv
du har bara dig själv

någon har just kommit hem från kina
nu snackar han om mandarin och sånt:
”folk förstår knappt själva vad dom säger
men det är jävligt billigt, dom har billiga grejer”

fyrtio timmar i veckan
kan aldrig bli ett tidsfördriv
för att överleva
måste det bli ditt liv
måste det bli ditt liv
måste det bli ditt liv

du är inte den första
med en oro svår att överrösta
du behöver musiken
att ackompanjera skriken

du är inte den sista
med ett hat som är svårt att rikta
du försöker vara snäll
du slår bara dig själv

arbetsplatser är fula

Bengt

du sa ”mardrömmen är över” när du fick fast igen
och någon sa ”vad skönt det ordnat sig”
och alla gav dig handen och ett ”välkommen tillbaks”
och jag sa ”det känns bra att dom valde dig”

jag hade sett din rädsla i din slitna kropp
spillran av en värdighet och skammen
dina arbetarfingrar och dina fula ringar
bakfickan med plånboken och kammen

jag stod en meter från dig när lagervagnen välte
jag hann undan men du slogs till backen
där låg du och väste som ett skadeskjutet djur
ett par hundra kilo vilande på nacken

alla satt omkring dig när ambulansen kom
blek på båren som ett lik
dina brutna revben pressade mot din lunga
men du höll hårt åt hjärtat i panik

du sa ”mardrömmen är över” när du fick fast igen
och jag sa ”det känns bra att dom valde dig”

nu hör jag hur du skrattar och högre än någon annan
åt en kommentar du inte vågat fälla
jag spiller ut min dricka där vi brukar sitta
och någon säger ”jävla timanställda”

jag kunde tycka synd om dig men jag tänker hata dig
mitt liv är ingen mardröm än
och om din tjänst blir ledig, om du blir sjuk igen
jag lovar bengt jag tänker inte söka den

Dagarna är för många

denna sol som ständigt stiger
upp nu, ner sen
dessa moln som ständigt skiftar
tyst och stilla

denna tid som aldrig stannar
fast du ber den
denna tid som rusar gör att
du mår illa

du mår illa när du vaknar
upp nu, ner sen
just du drar på dig dina strumpor
ingen annan

du mår illa framåt kvällen
ner nu, upp sen
just du drar av dig dina strumpor
ingen annan

ständigt denna sol
ständigt denna sol
dagarna är för många

ständigt denna sol
ständigt denna sol
dagarna är redan alltför många