Mattias Alkberg Anarkist

I helgen har jag läst och lyssnat på Mattias Alkbergs kombinerade bok och skiva Anarkist. Detta format är nytt för mig. Tidigare har jag stött på skivor med generösa textbilagor men detta är någonting annat. Boken innehåller förutom sångtexterna, bilder och information om inspelningarna, vilket är brukligt, även texter som i stil kanske närmast kan liknas vid krönikor, även om krönikor ofta är kortare än dessa. Jag känner mig som lyssnare och läsare inbjuden på ett sätt som jag många gånger önskat bli. Ni vet, man närläser den tekniska infon på skivor man älskar för att liksom komma närmare musiken. Man läser intervjuer, artiklar och recensioner. Men sällan känner jag att jag kommer närmare för det. Snarare blir man distraherad av alla filter som kommer i vägen. Detta är första gången, tror jag, som jag bjuds in i ett konstnärskap jag bryr mig om av konstnären själv, utan att för den skull konsten trivialiseras eller reduceras.

Mot slutet av boken finns en fin bild på vad jag antar vara Luleås stadssiluett i disigt motljus över havet, tagen från en utsiktspunkt med granar och stenbumlingar i förgrunden. Längst ned på sidan står skrivet någonting oläsbart i gråa bokstäver som försvinner in i bilden. Det visar sig vara texten till Super confidence, en av the Bear Quartets bästa låtar:

It’s a regional thing you probably won’t understand. It’s nothing I am proud of but it’s part of who I am.

Try to see the humor, the amount of self-contempt, not finishing sentences, my super confidence.

Här är det bra, nästan perfekt. Syrenerna har slagit ut och det är trettio grader lätt.

Myggen har inte visat sig än. Älven ligger blank och blickstilla men

Texten och sättet den förekommer på i boken, sammanfattar ganska väl allt som är fantastiskt med Alkberg och boken/skivan Anarkist. Det är privat, personligt och starkt knutet till en bestämd geografisk plats och dess specifika villkor, dess perspektiv på världen. Det skriker av motsägelser: det är en misstro mot möjligheten att kommunicera och samtidigt ett försök att göra det; det är ångest och mindervärdeskomplex men samtidigt eufori och djup insikt i det egna värdet; det är talspråkigt och lättförståeligt men samtidigt obskyrt, konstnärligt avancerat och svårgreppbart.

Avslutningsvis en önskan: Mattias Alkberg som sommarpratare 2012!

Detta inlägg är publicerat i Diverse. Bokmärk permalink.Stängt för trackbacks, men du kanlämna en kommentar.

En kommentar

  1. jonas skoglund
    Skrivet 8 December, 2011 klockan 10:12 am | Permalink

    Äh & åh… Jag visste ju det. Har inte köpt skivan än då den kommer släppas på vinyl av Ny våg. En förmodat fin bok samt en ointressant bit silvrig plast eller en fin vinylskiva, utan bok..?
    Dagens i-landsproblem… Utanför barkar världen åt skogen och jag funderar på detta? :-(

    Förlåt.

Skriv en kommentar

Din epostadress delas eller publiceras aldrig Obligatoriska fält är markerade med *

*
*

Du kan använda dessa HTML-taggar och attribut: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>


sex + 3 =