Tjuv & polis

Jag jobbar sen en tid tillbaka med barn i ett socialt utsatt område i Malmö. Hur skriver man om en social problematik som inte är ens egen? Jag tror det är vanskligt att försöka sätta sig in i dom utsattas perspektiv och ge dom röst om man verkligen inte vet vad man talar om, alltså om man saknar egen erfarenhet. Jag tror också det är dödfött att försöka ge svar och lösningar, om inte annat framstår man bara som en tönt. Överhuvudtaget tror jag att abstraktion och politisk teori ska hålla sig borta från poptexten. Popmusik ska fungera från scen och måste kunna kommunicera. Och då handlar det om att ge konkreta bilder som reflekterar ett större sammanhang. Slutsatser får lyssnaren själv dra om hon eller han får lust till det.

Problemet  är att om man beskriver sakernas tillstånd som man iakttagit dom och detta tillstånd är miserabelt, så kommer texten man skriver att utstråla cynism. Och inte en cynism över det egna tillståndet, vilket är rätt vanlig depp och punkrockattityd, och inte heller över överheten som i den politiska proggen, utan cynism över dom utsattas tillvaro. Kan man göra det? Klart man kan.

Jag har gjort en cynisk låt som säger att killen är chanslös, men det tycker jag förstås inte han är. Den heter “Barnomsorgen i Södra Sofielund” och grundtanken är du föddes till tjuv, jag föddes till polis. Snart på en scen nära dig.

Detta inlägg är publicerat i Diverse. Bokmärk permalink.Stängt för trackbacks, men du kanlämna en kommentar.

Skriv en kommentar

Din epostadress delas eller publiceras aldrig Obligatoriska fält är markerade med *

*
*

Du kan använda dessa HTML-taggar och attribut: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>


fyra + 2 =