Spelning på Debaser Malmö 11/7

Tidigare i våras vände vi blad. Vi hade inga nya låtar att repa in, inga bestämda mål i sikte, vilket var en ovan situation för oss. Vi bestämde oss för att träffas varje vecka och göra musikalisk work out, alltså träna disciplinerat på jobbiga saker, typ ovanliga takter. En av dessa övningar tog så småningom form och blev något som liknar en låt. Det tog tre månader att få någon slags spelbar ordning på den. Vi vände och vred, la till och drog ifrån, gick från Bo Hanssons lingonskog till Shellacs antimusik, hela tiden med King Crimsons asberger-skugga hängande över oss. Just den högpresterande Robert Fripps liksom döda blick och kalla leende på diverse youtube-klipp, har varit både en inspiration och ett rött bromsljus. Jag inser att vi tassar i samma kvicksand. Om inte en känsla vägleder en i sitt uttryck, vad ska man då följa? Matematiska formler? Andliga dogmer? Alltså, om man inte har en personlig text att utgå ifrån, vart tar man vägen då, och vad spelar det för roll? Jag har ingen aning (eller jo, det har jag kanske egentligen). Vi spelar i alla fall den nya låten på Debaser, liksom några av våra bästa och deppigaste låtar.

Detta inlägg är publicerat i Diverse. Bokmärk permalink.Stängt för trackbacks, men du kanlämna en kommentar.

En kommentar

  1. jonas skoglund
    Skrivet 10 July, 2012 klockan 7:31 pm | Permalink

    Jag hoppas verkligen att renoveringshetsen tillåter mig att komma och titta i morgon. Det ska putsas väggar nämligen. Men är det klart så står jag där. Det var allt för länge sedan nu.

Skriv en kommentar

Din epostadress delas eller publiceras aldrig Obligatoriska fält är markerade med *

*
*

Du kan använda dessa HTML-taggar och attribut: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>


sju + = 16